Måndag

När Melker klockan tolv fick höra talas om att Joel skulle ner till IP och åka skridskor påstod han att han inte behövde någon lunch eftersom han absolut inte var hungrig. Men pappa höll inte med. Melker fick gå dit med pappa efter lunch istället.

På eftermiddagen satte barnen igång att göra garntofs-bollar av sina julklappsgarner. Tove gjorde två stycken och hjälpte även Melker med hans AIK-tofs.

På kvällen kom Tove springande och grät hejdlöst. Hennes armband hade gått sönder! "Vilket armband menar du? Vem fick du det av?", undrade mamma. "Av tomten", grät Tove. "Hur såg det ut?", försökte mamma. "Det var fiiint". I hennes rum låg alla pärlorna utspridda, men som tur var gick det att trä upp dem igen.

Söndag

Surdegen överlevde, hurra! Faktum var att den verkade må bättre än någonsin. Men i och med att pappa gjort så mycket surdeg blev vi tvungna att baka väldigt mycket bröd. Ett gigantiskt och fyra mindre.

Mormor och morfar kom förbi på kaffe, smörgås och kurragömma. Fast först var de på BEAs nedervåning och botaniserade bland garnerna. Men garnerna var för tjocka så de slog till på en adventsljusstake istället.

Till middag åt vi spagetti och köttfärssås och sedan tittade barnen på Molly Monster. Efter en urspårad läggning pustade mamma och pappa ut i soffan med provsmakning av det nybakade brödet.

Annandagen

På eftermiddagen åkte vi ut till Ingarö för att fika, äta middag och utbyta fler julklappar. Eftersom vi inte hann slänga soporna innan vi åkte tog vi med dem i bilen för att slänga på Ingarö. Men det glömde vi förstås bort, så de fick följa med hem igen. (Det luktade lite konstigt i bilen.) Sedan fick de ligga vid cykelstället under natten.

Sent på kvällen satte pappa en surdeg Men det var kanske lite väl sent, för han råkade ha i alldeles för mycket mjöl. Shit! Vad händer nu? Tänk om vår rågsurdegsgrund är förstörd!

Pärlor har många användningsområden. Varför bara använda dem till pärlplattor? På bilden en installation made by Tove.

Juldagen

Hela familjen sov tills klockan var över åtta! Rekord!!! Sedan följde en mycket lugn och behaglig dag. Ingen var nervös längre och inte behövde vi laga någon mat heller.

Efter förmiddagskaffet vidtog pärlplattstillverkning med Toves nya pärlor. Själv visade hon sig vara för liten för att hantera så små pärlor, men mamma och Melker gjorde de mest underbara små pärlplattor. Mamma fick sedan beröm av pappa för strykningen av dem som blev näst intill perfekt.

Arne, julbocken, stod under granen och myste och lyssnade på Christmas Carols med Julie Andrews hela dagen. Då och då smög han ut i köket och tog sig en knäck.

Julafton

Äntligen dopparedag! Alla sov faktiskt till framåt sju, utom Harald som var uppenbart nervös och höll på och vaknade hela natten.

Tänk, tomten hade tagit mandlarna i fönstret och lagt dit choklad istället! Och klappar under granen hade han lämnat.

Efter lunch bar det av till mormor och morfar där vi först drack kaffe med mandelmussla och lite senare åt julbord. Sedan kom tomten! Han pratade finlandssvenska och verkade som om han skulle svimma på grund av syrebrist vilken minut som helst. Tove tyckte han var läskig men vågade ändå ta emot sina paket.

Efter att ha ätit morfars risgynsgröt var det dags att åka hem. Tove och Melker somnade utmattade i bilen, men Harald skrek argt hela vägen.

Onsdag

Dan före dan låg mamma och pappa i som små rävar för att få allting klart till julafton. Barnen bråkade värre än någonsin, vilket kulminerade strax före läggning.

Det hämtades paket på Myrans livs, ströhandlades på BEA, städades (dammsugning hanns inte med), granen sågades till och det gjordes chokladtryffel. Granen kläddes sedan under hot eftersom barnen hellre ville titta på tv.

Minst tre i familjen kommer troligen att vakna tidigt imorgon bitti eftersom de är nervösa över julen.

Jallah, hörni, nu har julen brutit ut!

Tisdag

Dagen ägnades åt julbestyr och julbråk. Barnen börjar bli rejält julstirriga nu. Vi sog in klappar, tog in granen på upptining i badrummet, gjorde julgodis och var ute i snön.

Pappa hade städat och lagt alla mössor och vantar i byrålådan för mössor och vantar. Det skulle han inte ha gjort. När de inte låg på sina vanliga platser på golvet kunde ingen hitta sina grejer utan sprang runt och frågade var de var hela dagen.

Tove pratade med morfar i telefonen på kvällen. "Kommer ni till oss på julafton?", undrade morfar. "Ja, det gör vi", försäkrade Tove. "Och vi tar med oss granen".